Knepiga tankar..
Sitter o lyssnar/kollar, på när älskling spelar Wow, skrattar - svär - osv. Pratar i skype med någon snubbe från kina eller nått ? ;)
Iaf, han är söt min älskling, jag älskar honom verkligen, mår så bra med han.
Han är bäst!
Massa kärlek till honom <3
Nu vidare till sakerna som bekymrar mig.
Missade jag heöt och hållet då det helt plötsligt kom en vindpust & *Sviss* så var alla helt plötsligt äckliga lögnare?!
Jag kan ju inte lita på någon längre snart?
Min pojke, hans familj, jag vet vart jag har dom.
Men resten?
Jag vet ingenting längre..
Då folk är riktigt trevliga mot en, pratar med en, det är just då dom är ute efter något!
Att få låna något av mig, eller att få skjuts någonstans..
Jag är så jävla trött på folk som lånar saker av mig och smo sedan lånar det Vidare, utan att fråga mig först?!
Trött på att det passar sig att umgås med mig ett tag och sen helt plötsligt slutar man höra av sig helt..
Jag kan stå på mina egna ben, vara för mig själv.
Men frågan är om jag har orken till att gå igenom det igen?
Även fast jag har min pojke, så är inte alltid att det räcker till..
Visst, jag kan prata med han om saker, men inte allt.
Det går bara inte, och varför?
Iaf, han är söt min älskling, jag älskar honom verkligen, mår så bra med han.
Han är bäst!
Massa kärlek till honom <3
Nu vidare till sakerna som bekymrar mig.
Missade jag heöt och hållet då det helt plötsligt kom en vindpust & *Sviss* så var alla helt plötsligt äckliga lögnare?!
Jag kan ju inte lita på någon längre snart?
Min pojke, hans familj, jag vet vart jag har dom.
Men resten?
Jag vet ingenting längre..
Då folk är riktigt trevliga mot en, pratar med en, det är just då dom är ute efter något!
Att få låna något av mig, eller att få skjuts någonstans..
Jag är så jävla trött på folk som lånar saker av mig och smo sedan lånar det Vidare, utan att fråga mig först?!
Trött på att det passar sig att umgås med mig ett tag och sen helt plötsligt slutar man höra av sig helt..
Jag kan stå på mina egna ben, vara för mig själv.
Men frågan är om jag har orken till att gå igenom det igen?
Även fast jag har min pojke, så är inte alltid att det räcker till..
Visst, jag kan prata med han om saker, men inte allt.
Det går bara inte, och varför?
Jag vet inte ..
Det enda jag vet är att jag är så trött på allt, jag har varit det länge & jag har sagt det så många gånger, men jag är verkligen trött nu, jag orkar inte med det här mera..
Alla problem gör mig så osäker i mig själv, vågar ingenting längre för rädd för vad folk ska tänka om mig..
Vågar snart inte ens något inför min pojke för jag är rädd för vad han ska tänka & tycka!
Jag är en liten osäker flicka på snart 18 år, som lär ha stora problem framför sig om hon snart inte tar tag i allt och berättar för folk att jag aldrig mera vill veta av dom..
Men,, jag har inte orken än, jag har för mycket annat att tänka på, en massa annat att hantera i mitt psyke..
Varför kan ingen bara se?
Att ni förstör allt som jag försöker bygga upp..
Jag önskar jag var samma Tanja som när jag var liten,
då sa jag alltid till så fort något var fel,
ignorerade alla som var elaka,
men det går inte längre, ingenting går..
Haft en veckas lov nu, sovit en massa, ätit som jag ska.
Men jag är sååå trött, så himla trött..
Jag kan sova i flera dygn, jag känner mig fortfarande utmattad, snart varit såhär i ett år.
Jag orkar inte med det mera..
Trött på allt bara...
Det enda jag vet är att jag är så trött på allt, jag har varit det länge & jag har sagt det så många gånger, men jag är verkligen trött nu, jag orkar inte med det här mera..
Alla problem gör mig så osäker i mig själv, vågar ingenting längre för rädd för vad folk ska tänka om mig..
Vågar snart inte ens något inför min pojke för jag är rädd för vad han ska tänka & tycka!
Jag är en liten osäker flicka på snart 18 år, som lär ha stora problem framför sig om hon snart inte tar tag i allt och berättar för folk att jag aldrig mera vill veta av dom..
Men,, jag har inte orken än, jag har för mycket annat att tänka på, en massa annat att hantera i mitt psyke..
Varför kan ingen bara se?
Att ni förstör allt som jag försöker bygga upp..
Jag önskar jag var samma Tanja som när jag var liten,
då sa jag alltid till så fort något var fel,
ignorerade alla som var elaka,
men det går inte längre, ingenting går..
Haft en veckas lov nu, sovit en massa, ätit som jag ska.
Men jag är sååå trött, så himla trött..
Jag kan sova i flera dygn, jag känner mig fortfarande utmattad, snart varit såhär i ett år.
Jag orkar inte med det mera..
Trött på allt bara...
/..
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
eva
Jag förstår dig gumman tro mig jag har mycket det du har och varit med om mycket vi skulle nog kunna dela med av våra efaren vi har varit med om och jag jobbar ännu med en del men jag finns alltid för dig om du behöver och det stannar hos mig tror nog vi är ganska lika du och jag puss och kram
